Nå som dere tenkte «fy faen så snevert Smug dekker festivaler. Pøh, bare de norske jo» så dukker det opp mail fra vår kjære Umeå-eksilist Sofia Fredricks Sprung. Vesla har vært på tur til søta bror, og knipset noen bilder på Way Out West-festivalen.
Her er Sprungs dagbokoppsummering fra Göteborg.
«Im getting to old for this shit» är något som har sagts
för många gånger under festivalhelgen Way Out West i Göteborg från många
håll och kanter, även fast man har begränsat sig med att bara sticka på
statsfestivaler så kan det inte låtas bli, kanske har det att göra med
att man super bort sitt ordförråd redan på torsdagen och inte låter bli
flaskan resten utav tiden och inbillar sig att man är forever young.
Dag
ett, två och tre höll festivalen lika hög standard på musiken men vad
när det gäller publiken vet jag inte om jag kan säga det samma sak.
Torsdagen var folket peppade och för fulla, fredagen så var alla bakis
men söp bort det och på lördagen var alla så bakis att dom aldrig blev
fulla, varierande var dom ju i alla fall. Jag var nästan aldrig i något
publikhav så jag kan inte berätta hur det gungade, jag höll mig mest i
öltälet och därifrån lät LCD Soundsystem absolut bäst!
En sak som
uppskattas med statsfestival är husklättrandet, när man har tappat bort
nyckeln hem eller sina vänner så kan man inte bara hoppa in i någons
annans tält eller riva upp sitt eget utan nu måste man upp för fasaden.
Och det ända jobbiga var att folk duschade och inte jag, vanligtvis ser
alla lika underbart slitna ut men inte denna gång, aj aj, nej nej, satte
mig en plastpåse på huvudet och drack mitt vin.
Kan tänkas att
det som uppskattades med Way Out West från norrbaggarnas sida var att
den fick bort alla partysvenskar ifrån Öya festivalen…?
Kl. 07.20 sms:et:
«im not getting to old for this shit, im forever young»
hade/ sofia
Flere bilder i galleriet.